idioter
Ångesten är okej under veckorna när jag jobbar hela dagarna, då är de lugnt då håller jag mej sysselsatt, men när helgen kommer blir de värre! jag ska jobba i helgen men inte många timmar, de är under helgerna man ska gå ut och dricka ett glas vin eller en flaska, eller bara umgås med nån. Men här är jag helt ensam "skaffa dej en hobby" ja men som vaddå, när jag inte tycker att någonting är speciellt roligt, jag kan med handen på hjärtat erkänna att de enda jag verkligen vill göra är antingen omoraliskt, olagligt eller extremt fettbildande. Alla jag pratar med om min jävla ensamhet bara skrattar och säger, de är väl inte så svårt att hitta nya vänner?! Som om dom försökt att göra de själva, försök göra de helt ensam, hur gör man, går man ut på krogen själv? i stockholm don't think so. Annars då? en kurs kanske? och när skulle jag hinna med den och samtidigt behålla mitt skräpjobb, där jag redan hänger i en lös lina. På jobbet då, där måste de väl finnas nån att umgås med, ja de finns de säkert, ska jag bjuda hem dom hit så kan vi alla sitta i en ring på golvet och sjunga sånger och berätta roliga historier, don't think so!
Jag trodde jag redan hade en hel hög med vänner men jag kan med handen på hjärtat igen säga att de är INGEN som tagit sig tid att åka hit och hälsa på och se hur jag har de, helt ärligt känner jag mej lite besviken faktist, endel tjatar om att jag ska komma hem, jag tar ledigt och fixar och åker hem, då har ni inte ens tid att träffas utan åker bort, tacksamt!
Nej nästa gång jag åker hem är de för att de är jul, inget annat!
:'(
Om du bara visste hur mycket jag tänker på dej, du är den sista
tanken jag tänker och den första tanken jag tänker när jag vaknar.
Hur kunde du lämna mej såhär?!
Update:
Sexy redhead Och en söt bild på Akilles, just nu den enda mannen i mitt hjärta..
vägen till vansinne
Jag behöver få börja nånstans i den här röran, någonstans måste jag hitta en ende på tråden där jag kan börja dra. Börja lösa upp kaoset, reda ut de oförstådda saker, tvista upp knutarna jag slagit på mej själv. Jag behöver bara hitta början, där jag kan börja dra. Ett problem måste ha en lösning måste ha ett svar, de måste finnas ett slut på de hela. Någon måste sitta på facit, på alla svaren, om inte alla svar, då iaf något av dem? Det är som att skrika till en döv och vinka till en blind, meningslöst, allt det här till vilken nytta? Den här knuten jag slagit på mej själv, den här jävla oredan jag skapat i mitt sinne, ibland undrar jag om de här är vägen till vansinne som jag färdas på? De är som att jag spänt på mej skidorna och givit mej vind för våg ner för störtloppsbacken, passerat alla varningsskyltar rätt ut i den hackiga terrängen helt jävla oskyddad i tvåhundratjugo kilometer i timmen, där åker jag, på vägen till vansinnet. På min färd ner känns allting så sälvklart, jag ser de med egna ögon, de tecken jag missade förut, hur kunde jag missa alla de ilröda varningssymbolerna, de blinkande lamporna i varje hörn men framförallt hur kunde jag vara så dum?!
Klart och tydligt ser jag precis allting nu, hur jag står där uppe på backens topp iför min mundering, mundering kanske var att ta i, i den farten jag färdas i nu känns det som jag bara blev utrustad med ett par välvallade skidor utan stålkanter och avklädd naken så att de riktigt skulle vina om mej. Pinas är kanske rätt ord, pinas som jesus på korset skulle jag göra, alla min synder skulle jag ångra och de skulle kännas. Jag tror det bor en farbror i evigheten, en bitter farbror, just nu har han tillägnat sin evighet till att få sig ett gott skratt, ser ni han där uppe hur han ligger dubbelvikt av skratt, tårarna bara rinner och han håller sig om magen för att han skrattar så mycket. Han skrattar åt mej, åt sina egna hyss, sina jävelskap han hela tiden hittar på, de ena bättre än de andra. Om jag någonsin får av mej de här störloppskidorna, om jag någosin kommer tillbaka på spåret igen då kan nu vara hundratio procent säkra på att den där farbrorn ska fan få!
Men här åker jag, susandes förbi alla skylar och varningslampor, här åker jag alldelles för fort och kastar sten på någon annans vansinne fast de är mitt eget som fått mej hit, innerst inne vet jag att de inte finns någon farbror i evigheten, att han inte alls sitter där å ljuger ihop saker för att förstöra, en sån farbror finns inte!
Att förstöra för mej själv, de gör jag så bra på egen hand!
Det här är jag..
Någon gång, var det någon som undrade om det var mej de var fel på, om det var mej själv jag inte tyckte om, om de var mitt utseende som bidrog till mitt bittra synsätt på livet, engång för alla skulle jag vilja slå hål på den myten om mej själv! Jag har inte allt, men det jag är, är jag helt och fullt tillräckligt till hundratio procent om så skulle vara. Jag vacklar ibland i min tro på mej själv, men kommer alltid stå fast vid mina åsikter och aldrig skämmas över mitt liv och mina val. Däremot kommer de komma dagar, veckor och kanske månader då jag tänker se allt från den mörka sidan. Men jag behöver få göra det ibland, jag behöver få upptäcka själv att jag har fel utan att mera insiktsfulla människor ska peka med hela handen och berätta för min vilsna själ vilken väg den ska ta.. Att prova sig fram tror jag är de bästa sättet att lära sig, och de vill jag göra i mitt liv, vad du vill ta för genvägar i ditt liv kan jag inte stå för, de enda jag kan göra är att stå upp för mej själv och vad jag har valt..
När allt kommer ner till det sista, kommer svaret alltid se ut såhär.
"Du kan aldrig förändra en människa, du kan erbjuda henne valmöjligheter inget annat.."
Innerligt Less
men framför allt, jag vill inte!
har ingen lust att göra nånting längre, förresten varför skulle jag ha ork till de? vet inte vad jag skulle kunna motivera mej med, jag har svårt att påstå att jag ser fram emot nånting, ingenting ska bli speciellt roligt..
jag är innerligt trött på att inbilla mej själv att livet är okej, jag är trött på att låssas varje gång, jag är trött på att vara glad när det inom mej känns som att allting kommer rasa.
De brukar säga att de är Jag mot världen, att det är jag som kan styra, men jag håller inte med, i mitt fall känns det som att de är världen mot mej.. eller nån över makt som vigt sin evighet till att göra livet surt för mej och många med mej. vissar har det bra andra har det bättre och den tredje parten, inklusive mej då, har det så genom lusat att inte ens hälften skulle göra en dålig bok..
Jag är bara less, jag mår dåligt, helst av allt vill jag att nån ska släcka min sol och göra slut på skiten innan jag gör det själv..
ibland undrar jag om jag skulle behöva knyta en snara runt halsen å dra runt på den för att nån ska se mej, för de räcker tydligen inte att säga att man mår dåligt för då blir jag inte tagen på allvar, utan ska tänka på de som har de värre än mej.
Och det är mycket möjligt att måååånga måååånga fler har det jävligt mycket värre än mej, eller förresten det är väldigt många fler som har de värre än mej.
Men vad hjälper de mej att veta det när jag bara drar runt på min egen snara och letar efter en plats att fästa den på..
Jag är så trött på att vara osynlig, på att vara ensam men framförallt är jag trött på att inte trivas..
Hejdå!
Heaven
Would I, fill the tank up with gas and be out the front door in a FLASH
Before reconsidering, this Hell with you
It ain't you it's the things you do
It's tearing my heart in two
I would of fell with you
To Hell with you..
moderater är dumma i huvudet..
Det kommer jag alltid stå fast vid! de kommer med de dummaste förslaget följt av de andra förslaget..
jag kunde om jag ville och hade tiden och lusten att skriva av min avsky här, men vet du att ödsla energi på idioter gör jag så lite som möjligt och att argumentera varför de är idioter kommer bara de som vet vad jag pratar om förstå och risken att göra andra människor upprörda är stor..
SÅ! därför pekar jag nu med hela handen på dej, FREDRIK REINFELDT, Du svarade inte på frågan?!
hm.
Om livet handlade om att prestera, om att ha det bästa jobbet, den högsta inkomsten och den mest fläckfria familjen. Om livet handlade om att synas men inte höras, om det handlade om att göra så lite väsen av sig som möjligt men ändå skulle grannarna vrida sig av avund så fort din bil kom rullande..
Men livet handlar inte om det, Du skall icke kasta sten i glashus, så sant som det är sagt.
Om det enda du gjorde var att prestera, skulle din ångest inte äta upp dej?! skulle du då någonsin kunna skratta och le för hjärtat skull? Om du hade det bästa jobbet med den högsta inkomsten, när skulle du ha tid till att leva? när skulle du ha tid för någonting annat än att jobba? och framför allt om du hade den fläckfria familjen hur skulle du då kunna uppskatta livet små egenheter?!
Det finns alltid och kommer alltid finnas villovägar, fel spår och andra valmöjligheter, det viktigaste att lära sig själv är nog att alltid göra det som känns rätt och inte vad någon annan tycker är rätt, de kommer alltid att finnas "rätt och fel" och mitt rätt kanske inte är ditt rätt men att vara sann mot dej själv och ditt liv är det bästa du kan göra..
varför ska jag kasta pärlor åt svin?!
Åh jag är så fruktansvärt less på det här nu, jag vill bara bli omtyckt tillbaka, jag vill inte vara såld på någon som inte går att nå.. jag vill inte bli behandlad som skit för att han mår dåligt, jag vill inte dras med ner i hans svarta hål, jag vill inte tycka om honom!!
VARFÖR!!!!
Fin
bort bort bort långt bort..
Nu har jag stått här och stampat alldelles för länge, de är snart slut på ursäkter med att inte göra någonting med sitt liv, jag vill resa, jag vill till värmen, jag vill se saker och bara "vara"... Jag vill jobba mot ett mål, mot någonting helt annat än just det här, Egentligen har jag ganska låga ambitioner i mitt liv men om jag väl bestämmer mej om ett mål så då jävlar kommer jag fram. Jag måste från stockholm!!
Jag avskyr stockholm, de är en stad för ensamma människor och jag vill inte vara tvingad till att vara ensam!
tänker..
Men när jag har sagt alla mina ord, fraser och meningar, finns det någon som kan läsa mellan raderna, eller är jag mitt eget mysterium? är jag min egen talan? kan någon någonsin förstå mej? vill någon förstå mej?
Att älskas är det en rättighet eller ett privilegium? är älskvärdhet någonting du ska förtjäna?
jag vill tro att alla människor förtjänar kärlek, även jag..
Nu vet jag inte speciellt mycket mer alls, vad är de här, vad var det där.. Men vem är jag?!
I'd take another chance, take a fall, take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat
(But that's nothing new)
Yeah yeah..
Döda fåglarna från det förflutna
jag menar vem fan är inte less att hata på sig själv?!
jag har iaf tröttnat, i 21 år och lite mer såklart, har jag hatat på mej själv.
motarbetat mej själv såinihelvete, inte fan är de konstigt att jag tröttnar på mej ibland va?!
nej fyfan, tänk dej själv att du har en fågel på din axel, eller vad säger jag, du har en
hel jävla skara fåglar efter dej, KONSTANT! Som säger, "du duger inte, du är ful du är äcklig, de där är fel på dej,fel fel fel FEEEEL" Fågeljävlar som konstant påpekar vad som är så jävla fel på dej..
Men Nu har iaf jag bestämt mej för att de är jaktsäsong, V A R J E jävla fågel, å då menar jag VARJE fågel jävel ska få. Jag ska ta fram bössan å skjuta skarpt, först ska jag skadeskjuta dom jävlarna, lite granna i ena vingen, kanske sen träffa benet, sen när dom jävlarna ligger på marken och kippar efter andan, då går jag in i andra andning och då tänker jag ta tag i deras jävla sönder skjutna fötter och slänga dom vilt omkring mej, dom ska få lida ååå vad jag ska få dom att lida, så som jag led under hela min jävla uppväxt. jag ska få dom att känna sig som dom uslaste fåglarna i världen, dom äckligaste och vidrigaste. jävlar vad jag ska peka med heeela handen på precis ALLA deras fel, innan jag vrider nacken av dom!
För nu har jag bestämt mej, att hela jävla jag är alldelles speciell och unik och underbar
..ska jag fortsätta eller fattnar ni poängen?!
Dom här spökfåglarna från mitt förlutna kan frånochmed nu kalla sig en utdöende ras och har ska då tamefan inte nått jävla greenpeace komma in och rädda dom i sista minuten, nejdu dom här äcklena kan se sig själva UTROTADE!!
Från och med idag, är jag den bästa jag kan vara!
Bitter.. va? jag?!
Människor i min omgivning brukar kalla mej bitter, va fan vet dom egentligen?!
Jag är inte det minsta bitter om jag får säga de själv men som om de någonsin
var någon som lyssnade på mej va?!
Hela mitt liv är ju förfan som en enda stor parkeringsplats där andra idioter bara lämnar
sina bilar for better or for worse, eller jag kanske är lite mer som Irak, de är alltid nån jävel
som ska förklara krig emot mej, trots att jag ALDRIG gör fel, eller?!
Eller förresten, de är lika bra jag ber om ursäkt, ALLT är ju mitt förbannad fel, hela jävla tiden!
