insikt..

jag är en mycket bättre person som glad, de märkte jag idag när vi fick en ny praktikant..
hon kanske vill ta över min bittra blogg?


Puss!

prestationsångest

iblnad får jag för mej att skriva en bok, en bok om vägen till vansinne, mitt vansinne! hur jag själv, helt jävla ensam, styr framåt i full fart rätt in i väggen utan någon som helst kontroll.. En bok om min väg till vansinne, men å andra sidan, ibland vill jag skriva en bok om hur korkade en del människor är, och andra dagar kan jag tänka mej att skriva en bok för att få andra människor att öppna ögonen men sen har jag mina dagar då jag inte alls vill skriva nån bok utan mest sitter med prestationsångest över att jag ens tänker tanken på att jag vill skriva en bok, så den riktigt frågan kanske är, VAFAN SKA JAG SKRIVA EN BOK FÖR?!

de är min prestationsångest som är boven i de hela, fyfan vad de är jobbigt att hela tiden vilja prestera till de yttsta man har om möjligt 100% till på de och när man gjort de, så känns det iaf inte som att de duger, det man presterat, eller det jag presterat..
Är de här med prestationsångest bara en fas i livet eller ska man hålla på så här tills man dör?
för är fallet så att jag ska prestera mer än jag klarar varje dag, och om jag inte gör de så kommer jag må dåligt över att jag inte har åtta armar och styrkan som en oxe, för ligger det till så, då har jag "sprungit in i väggen och ramlat itu innan jag fattat vad som hänt och vilka broar jag bränt"

neru, jag vet inte alls, kom ett litet anfall av prestationsångest här, försöker få till ett bra slut, men jag ska nog bara sluta såhär, annars äter jag upp mej själv inifrån och ut..

jag får passa och fortsätta diskutera den här frågan med mej själv en annan dag..

Hejdå, Älskade vänner och ni andra..

"Om drömmar kan bli verklighet, jag hoppas varje dag"

Drömmar är väl allas tillflycktsort, det är som en trygghet, en säkerhet och något som är bara mitt eller? Visst kan du välja att dela dina drömmar med någon men dom är ändå dina från början, Men drömmar kan krossas så lätt av ignoranta medmänniskor eller kanske ska kalla dom motmänniskor. En enda dum kommentar räcker för att släcka glöden och lusten i någons drömmar, det är hemskt att du inte tänker dej för innan du ransakar någons drömmar och visioner. Skulle allt inte vara så jävla mycket bättre om vi tillsammans klappade varandra om ryggen och sa "go for it" följ ditt hjärta, lyssna till vad det säger dej och gör det som känns bäst.

Nerå, redan från barnsben lär vi oss, att anpassa oss efter ett system vi själva inte vara med att bygga upp, vi har rösträtt och sägs bo i ett demokratiskt samhälle, men du, det vette fan om vi gör?! vi röstar på olika partier som ska leda sverige och göra det bästa av situationen, vi sätter vår tilltro till ett fåtal personer som sitter på makten ochh INGEN av de som sitter på makten eller på stolen till vänster eller höger om makten har någon aning om vad det handlar om, hur man verkligen lever. För om någon av de där personerna som sitter på makten visste hur det var att verkligen leva skulle de sluta ta de där dumma besluten som bara förstör, förstör drömmar och visioner.

För att vara politiker måste man vara en realist, bokstavligen en realist, inget utrymme för drömmar och visioner i deras liv! Pappersfacister! Men det kanske roligste i den här kråksången är att om det nu skulle, kring maktens bord, komma in en med en riktigt bakgrund från ett hårt liv av äkta utanförskap. om en sådan person skulle äntra makten och faktist besitta den ett tag, skulle nog nästan hela sveriges befolkning peka med hela handen och protestera vilt och högt. Hur kommer det sig att vi lägger ner alldelles för mycket energi till att peka på det som är fel, istället för att vara glada åt det vi har och jobba på att få mera av det goda istället för att strö ännu mer salt i såren?

Och varför är vi så pigga på att peka med hela handen på andras fel och sätta på både skygglappar och öronproppar när det kommer till våra egna fel och brist? För när allt kommer ner till det lilla, det innersta måste det väl vara så, att någonstans någongång hade även de dömmande människorna drömmar och visioner, ett naivt sätt att se på världen och en innerlig önskan om att allt skulle bli bra. Men någonstans, någongång på vägen mot vuxenvärlden, släckte någonannan den livsglöden, den passionen och de finaste drömmarna..

Människor som inte tillåts att drömmar, som inte sporras till att "go for it" de är de människorna som är farliga, de är de människorna som anpassas och ställer sig i leden och håller sig till tristessen, de är de människorna som fortsätter att träta över småsaker. De människorna inser aldrig det fina med livet, för de är för upptagna med att släcka andras livsglöd!


Tacktal!

Först och främst skulle jag vilja tacka min handdammsugare för att den har stått  ut med mej och alltid varit tillgänglig vid olyckor, jag hoppas du alltid kommer finnas vid min sida! Sen ska jag inte glömma dom små cocktail tomaterna som är naggande goda att ha i mat eller bara äta som tilltugg, må ni aldrig sluta att växa och frodas! Plattången ska ha mitt varmaste tack, även om vi ibland vill olika saker så blir resultatet alltid detsamma, tack för att du värmer mej!

Fast om jag ska vara ärlig, är jag tacksam för allt som finns i mitt liv och GLAD framför allt ATT de finns i mitt liv, jag hoppas att de alltid kommer vara bra saker i mitt liv också!

....Och så klart, Att de människorna som finns i mitt liv, att ni fortsätter finnas och vara dem ni är, Helt och fullt! Jag älskar och är tacksam för att ni står ut med mej, for the good times and the bad times!

Hejdå! älskade vänner och ni andra!


Telefonfan

Ibland, ni vet, brukar man ha en "om jag enbeglar på telefonen i några timmar kommer den fatta piken och ringa" när du verkligen inte gör nått annat än att titta på den där jävla saken och den ringer ALDRIG! det slår aldrig fel, de är samma grej som att jorden snurrar runt solen, de slår heller aldrig fel och varje dag blir de en ny dag och en kväll, de går runt.. de är som en lag, de där med telefonen som murphys lag eller vafan vilken jävla lag som helst, your pick. Sanningen kvarstår TELEFON FAN ringer aldrig när du vill att telefonfan ska ringa!
Men en annan sak som är säkert, så fort du har somnat eller inte ens vaknat då ringer ALLA som inte ringt på ett halvår. Speciellt på morgonen om du har sovmorgon då är de alltid nån idiot som tror att  "bara för att jag är vaken är resten av världen det.." Jag tycker att man borde ringa till varandra när man minst anar de istället, typ som klockan fyra på dagen, vem ringer då egentligen? NERÅ, de är ju nån oskriven lag som säger att ring alltid mitt i natten, eller okristligt tidigt på morgonen!

Jag får börja gå upp ännu tidigare och börja med nått telefonväkteri till alla och grejen är den, när de nu ringer nått pucko när man inte har en "om jag abra enbeglar på telefonen i några timmar kommer den fatta piken och ringa" Moment, så är det (nästan 99 gånger av 100) någonting HELT JÄVLA MENINGSLÖST, som mamma gjorde en morgon, halv sju, först skickade hon en bild på kattfan för att berätta hur lortig han var, sen två minuter senare ringe hon och frågar om jag fått bilden?!
"Jaa de fick jag, men mamma de är lördag och jag var ut igår?!!!"

Any how, telefonfan den motarbetar men ALLTID!!


Hejdå, Älskade vänner och ni andra..

"Allt jag har är en flott dröm och 12.90.."

Jag kommer springa in i väggen och bara ramla itu
innan jag fattar vad som hänt och vilka broar jag bränt
kanske tappat det helt, spelat för många spel
målat in mig i ett hörn, fått en törn
det är då jag hatar mig själv och kommer på det
för jag har ingen jävla aning om vad fan jag håller på med..

RSS 2.0