The end of an era!
..Det är lite så det känns som, för nu har jag försökt med allting och äntligen kommit till en klok och kanske ännu bättre, obetalbar insikt, INGEN kan ersätta lars och jag är klar med mitt ältande nu.
För gott kan tilläggas!
Från och med nu ska jag helhjärtat försöka se allting på ett annat sätt, "it's my turn to win some or LEARN some"
för komigen, alla håller vi väl med att ibland känner vi oss som världens största förlorare när någonting inte går våran väg, precis som om någon drog undan mattan vid våra fötter eller tryckte ner oss i skorna.
Men frånochmed nu, ska jag sluta se det som någonting dåligt och härifrån ska jag försöka att ge mej in i alla situationer helhjärtat utan rädsla att just förlora.
Här finns ingenting att förlora, vem försöker jag lura, mej själv eller? tydligen..
MEN Livet har inga förlorare, vi kan aldrig förlora någonting, vi kan förlora en vän, en förälder, en bil, ett barn, ett jobb, en hundring, vi har massor som vi bokstavligen kan förlora, MEN innan förlusten fick vi en gåva att vara med just DEN människan, eller kanske ha just de där jobbet. Så vi kan välja att lära oss någonting av vad vi just hade och välja att vara tacksamma att vi fick just de, vi fick lära oss någoting mycket värdefullt av den situationen.
Jag menar inte att det inte är sorligt att förlora en nära vän, eller en familjemedlem men vi kan allitd välja att vara tacksamma med den tiden vi fick tillsammans och det roliga vi kanske upplevde tillsammans än att bara älta och älta och älta.
Precis som med kärlek, Win some or learn some, se det som att från kanske det föra svinet som dumpade dej, där lärde du dej att en sån kille är inget för dej, var tacksam för att du fick lära dej det, istället för att stå ut med skiten.
Idag är det, The end of an era!
och det känns bra!
livet har tre sorters människor
1. De som ser till att någonting händer
2. De som ser på när någonting händer
3. De människor som inte har någon som helst aning om vad som händer.
Vem är du?!
