Bittrabritta

"Cut one and we'll all bleed"
Det är ett lånat citat från en av sveriges större mc gäng, kanske skulle vi andra vanliga dödliga lära oss någonting utav dem. Lära oss att vara lite mer lojala mot de som står oss nära och öka våran "familje-känsla". För är du inte villig att skriva under på det faktumet att vi svenskar är fruktansvärt dåliga på att stå upp för de dina och våra närmaste. Ibland verkar det som att stämmbanden stammar av skam så fort någon i den närmaste kretsen "avviker" från "normen"?! Alldelles för lätt kastast de sten i glashus och oftast är de i våra EGNA glashus det kastast mest sten.

Varför inte lära av varandra och lära oss någonting utav de där skrämmande "MC gängen", jag menar inte att vi nu alla ska bli någon sorts hemmagjorda småstads ligister, utan var stolt för den du är och de dina. om någon gjort en handling som utav utomstående anses som att vara avvikande, följ inte med i deras syns sätt och kasta sten du också, den människan har förmodligen av en bra anleding handlat i god tro på vad den trodde var rätt och om det mot förmodan skulle vara så att den lilla människan är på fel väg, så är det högst troligt att den personen inte behöver flera stenar kastade emot sig. Den människan är innerst inne bara en vanlig dödlig som inte vill annat än att bli älskad och uppskattad!

Och det är så tragiskt att vi inte kan ta hand om varandra utan istället ska, så fort ett tillfälle ges, Snacka ner varandra för att på något mystiskt sätt försöka framställa oss själva som mycket bättre. Pekar gärna med hela handen för att ingen ska se det du själv bär på. Varför inte bara göra ett aktivt val och försöka förstå hur den personen kunde handla på det sättet som den gjorde och framförallt Varför den personen gjorde så.
Fria hellre än dömma, så måste det väl vara?!

Därför säger jag, om mina nära, Cut one and we'll all bleed!
Det kan vara min största lycka att kunna säga så, men att ha vetskapen om att mina nära också känner så är en ännu större lycka!

Haha, jag har precis ransakat facebook, och alla mina bekantas bekanta och de bekanta jag var bekant med för jävligt längesedan. Nu är de inte så att jag vill påstå att jag är jävligt mycket bättre än alla andra men de är nu när jag tittar tillbaka på vad det var jag hade när jag var yngre som jag är, om jag får säga de själv, FÖRBANNAT nöjd med det jag har just nu, och framförallt det jag har åstakommit från till nu.

Att se allas utveckling åt olika håll är tillfredställande, kanske på spetsen till att det känns som en egoboost att jag har blivit nått bättre än alla andra, MEN det är faktist inte så jag menar med det hela, utan det är snarare så att jag aldrig trodde att jag skulle komma så här långt, att jag skulle ha ett fast jobb och faktist redan börjat klättra på det här jobbet, iochmed det här positiva vändningen vågar jag äntligen tro på att jag också kan!
Och med hjälp av facebook kan jag se att som jag trodde de skulle gå för er, att de har gått eran väg, för till mina vänner har jag aldrig önskat mindre än det bästa och kanske bättre än så i vissa fall!

Det är en skön känsla att känna att jag äntligen är påväg någonstans i mitt liv också, till någonting bra framförallt, det känns jävligt skönt att inte känna sig fast också, jag står inte längre och stampar någonstans utan jag är faktist påväg hela hela hela hela JÄVLA tiden och det känns fruktansvärt tillfredställande!
Äntligen kan jag åka tillbaka till ludvika utan att behöva säga att jag åker hem, jag bor här, i min lilla etta på söder med världens bästa sandra! Jag är äntligen påväg att hitta hem men det viktigaste är kanske att jag har hittat mej själv igen, efter turen jag tog i höstas.

Nu tänker jag önska mej själv och er andra en trevig resa och på återseende, kära vänner och ni andra!