Bittrabritta

Haha, jag har precis ransakat facebook, och alla mina bekantas bekanta och de bekanta jag var bekant med för jävligt längesedan. Nu är de inte så att jag vill påstå att jag är jävligt mycket bättre än alla andra men de är nu när jag tittar tillbaka på vad det var jag hade när jag var yngre som jag är, om jag får säga de själv, FÖRBANNAT nöjd med det jag har just nu, och framförallt det jag har åstakommit från till nu.

Att se allas utveckling åt olika håll är tillfredställande, kanske på spetsen till att det känns som en egoboost att jag har blivit nått bättre än alla andra, MEN det är faktist inte så jag menar med det hela, utan det är snarare så att jag aldrig trodde att jag skulle komma så här långt, att jag skulle ha ett fast jobb och faktist redan börjat klättra på det här jobbet, iochmed det här positiva vändningen vågar jag äntligen tro på att jag också kan!
Och med hjälp av facebook kan jag se att som jag trodde de skulle gå för er, att de har gått eran väg, för till mina vänner har jag aldrig önskat mindre än det bästa och kanske bättre än så i vissa fall!

Det är en skön känsla att känna att jag äntligen är påväg någonstans i mitt liv också, till någonting bra framförallt, det känns jävligt skönt att inte känna sig fast också, jag står inte längre och stampar någonstans utan jag är faktist påväg hela hela hela hela JÄVLA tiden och det känns fruktansvärt tillfredställande!
Äntligen kan jag åka tillbaka till ludvika utan att behöva säga att jag åker hem, jag bor här, i min lilla etta på söder med världens bästa sandra! Jag är äntligen påväg att hitta hem men det viktigaste är kanske att jag har hittat mej själv igen, efter turen jag tog i höstas.

Nu tänker jag önska mej själv och er andra en trevig resa och på återseende, kära vänner och ni andra!