Bittrabritta

Det är vad jag har pysslat med nu på kvällskvisten efter att jag kom från jobbet, bara kollat på roliga film klipp och skrattat, sen gled jag av nån märklig anledning in på, majja du vet vem de är jag menar nu iofs resten av ni nära också, KING EDVARD's tjejs bilddagbok, guess what, dom ska ha kid, och fyfan vad jag mådde bra av att se vilket tråkigt liv han har fått.. han kan ta sin jävla potatis som uppenbarligen fungerar och stoppa upp den nånstans..

Majsan, vad tänkte jag när jag var så "obotligt förälskad" i den idioten..

Ne, jag ska fortsätta skratta lite mera nu, ville bara uppdatera och säga de..


HAHAHAHA..




LOVE LIFE!!

..Det är lite så det känns som, för nu har jag försökt med allting och äntligen kommit till en klok och kanske ännu bättre, obetalbar insikt, INGEN kan ersätta lars och jag är klar med mitt ältande nu.
För gott kan tilläggas!
Från och med nu ska jag helhjärtat försöka se allting på ett annat sätt, "it's my turn to win some or LEARN some"
för komigen, alla håller vi väl med att ibland känner vi oss som världens största förlorare när någonting inte går våran väg, precis som om någon drog undan mattan vid våra fötter eller tryckte ner oss i skorna.
Men frånochmed nu, ska jag sluta se det som någonting dåligt och härifrån ska jag försöka att ge mej in i alla situationer helhjärtat utan rädsla att just förlora.
Här finns ingenting att förlora, vem försöker jag lura, mej själv eller? tydligen..
MEN Livet har inga förlorare, vi kan aldrig förlora någonting, vi kan förlora en vän, en förälder, en bil, ett barn, ett jobb, en hundring, vi har massor som vi bokstavligen kan förlora, MEN innan förlusten fick vi en gåva att vara med just DEN människan, eller kanske ha just de där jobbet. Så vi kan välja att lära oss någonting av vad vi just hade och välja att vara tacksamma att vi fick just de, vi fick lära oss någoting mycket värdefullt av den situationen.
Jag menar inte att det inte är sorligt att förlora en nära vän, eller en familjemedlem men vi kan allitd välja att vara tacksamma med den tiden vi fick tillsammans och det roliga vi kanske upplevde tillsammans än att bara älta och älta och älta.
Precis som med kärlek, Win some or learn some, se det som att från kanske det föra svinet som dumpade dej, där lärde du dej att en sån kille är inget för dej, var tacksam för att du fick lära dej det, istället för att stå ut med skiten.


Idag är det, The end of an era! 
och det känns bra!





 
livet har tre sorters människor
1. De som ser till att någonting händer
2. De som ser på när någonting händer
3. De människor som inte har någon som helst aning om vad som händer.
Vem är du?!

"Cut one and we'll all bleed"
Det är ett lånat citat från en av sveriges större mc gäng, kanske skulle vi andra vanliga dödliga lära oss någonting utav dem. Lära oss att vara lite mer lojala mot de som står oss nära och öka våran "familje-känsla". För är du inte villig att skriva under på det faktumet att vi svenskar är fruktansvärt dåliga på att stå upp för de dina och våra närmaste. Ibland verkar det som att stämmbanden stammar av skam så fort någon i den närmaste kretsen "avviker" från "normen"?! Alldelles för lätt kastast de sten i glashus och oftast är de i våra EGNA glashus det kastast mest sten.

Varför inte lära av varandra och lära oss någonting utav de där skrämmande "MC gängen", jag menar inte att vi nu alla ska bli någon sorts hemmagjorda småstads ligister, utan var stolt för den du är och de dina. om någon gjort en handling som utav utomstående anses som att vara avvikande, följ inte med i deras syns sätt och kasta sten du också, den människan har förmodligen av en bra anleding handlat i god tro på vad den trodde var rätt och om det mot förmodan skulle vara så att den lilla människan är på fel väg, så är det högst troligt att den personen inte behöver flera stenar kastade emot sig. Den människan är innerst inne bara en vanlig dödlig som inte vill annat än att bli älskad och uppskattad!

Och det är så tragiskt att vi inte kan ta hand om varandra utan istället ska, så fort ett tillfälle ges, Snacka ner varandra för att på något mystiskt sätt försöka framställa oss själva som mycket bättre. Pekar gärna med hela handen för att ingen ska se det du själv bär på. Varför inte bara göra ett aktivt val och försöka förstå hur den personen kunde handla på det sättet som den gjorde och framförallt Varför den personen gjorde så.
Fria hellre än dömma, så måste det väl vara?!

Därför säger jag, om mina nära, Cut one and we'll all bleed!
Det kan vara min största lycka att kunna säga så, men att ha vetskapen om att mina nära också känner så är en ännu större lycka!

Haha, jag har precis ransakat facebook, och alla mina bekantas bekanta och de bekanta jag var bekant med för jävligt längesedan. Nu är de inte så att jag vill påstå att jag är jävligt mycket bättre än alla andra men de är nu när jag tittar tillbaka på vad det var jag hade när jag var yngre som jag är, om jag får säga de själv, FÖRBANNAT nöjd med det jag har just nu, och framförallt det jag har åstakommit från till nu.

Att se allas utveckling åt olika håll är tillfredställande, kanske på spetsen till att det känns som en egoboost att jag har blivit nått bättre än alla andra, MEN det är faktist inte så jag menar med det hela, utan det är snarare så att jag aldrig trodde att jag skulle komma så här långt, att jag skulle ha ett fast jobb och faktist redan börjat klättra på det här jobbet, iochmed det här positiva vändningen vågar jag äntligen tro på att jag också kan!
Och med hjälp av facebook kan jag se att som jag trodde de skulle gå för er, att de har gått eran väg, för till mina vänner har jag aldrig önskat mindre än det bästa och kanske bättre än så i vissa fall!

Det är en skön känsla att känna att jag äntligen är påväg någonstans i mitt liv också, till någonting bra framförallt, det känns jävligt skönt att inte känna sig fast också, jag står inte längre och stampar någonstans utan jag är faktist påväg hela hela hela hela JÄVLA tiden och det känns fruktansvärt tillfredställande!
Äntligen kan jag åka tillbaka till ludvika utan att behöva säga att jag åker hem, jag bor här, i min lilla etta på söder med världens bästa sandra! Jag är äntligen påväg att hitta hem men det viktigaste är kanske att jag har hittat mej själv igen, efter turen jag tog i höstas.

Nu tänker jag önska mej själv och er andra en trevig resa och på återseende, kära vänner och ni andra!

Drömmar är väl allas tillflycktsort, det är som en trygghet, en säkerhet och något som är bara mitt eller? Visst kan du välja att dela dina drömmar med någon men dom är ändå dina från början, Men drömmar kan krossas så lätt av ignoranta medmänniskor eller kanske ska kalla dom motmänniskor. En enda dum kommentar räcker för att släcka glöden och lusten i någons drömmar, det är hemskt att du inte tänker dej för innan du ransakar någons drömmar och visioner. Skulle allt inte vara så jävla mycket bättre om vi tillsammans klappade varandra om ryggen och sa "go for it" följ ditt hjärta, lyssna till vad det säger dej och gör det som känns bäst.

Nerå, redan från barnsben lär vi oss, att anpassa oss efter ett system vi själva inte vara med att bygga upp, vi har rösträtt och sägs bo i ett demokratiskt samhälle, men du, det vette fan om vi gör?! vi röstar på olika partier som ska leda sverige och göra det bästa av situationen, vi sätter vår tilltro till ett fåtal personer som sitter på makten ochh INGEN av de som sitter på makten eller på stolen till vänster eller höger om makten har någon aning om vad det handlar om, hur man verkligen lever. För om någon av de där personerna som sitter på makten visste hur det var att verkligen leva skulle de sluta ta de där dumma besluten som bara förstör, förstör drömmar och visioner.

För att vara politiker måste man vara en realist, bokstavligen en realist, inget utrymme för drömmar och visioner i deras liv! Pappersfacister! Men det kanske roligste i den här kråksången är att om det nu skulle, kring maktens bord, komma in en med en riktigt bakgrund från ett hårt liv av äkta utanförskap. om en sådan person skulle äntra makten och faktist besitta den ett tag, skulle nog nästan hela sveriges befolkning peka med hela handen och protestera vilt och högt. Hur kommer det sig att vi lägger ner alldelles för mycket energi till att peka på det som är fel, istället för att vara glada åt det vi har och jobba på att få mera av det goda istället för att strö ännu mer salt i såren?

Och varför är vi så pigga på att peka med hela handen på andras fel och sätta på både skygglappar och öronproppar när det kommer till våra egna fel och brist? För när allt kommer ner till det lilla, det innersta måste det väl vara så, att någonstans någongång hade även de dömmande människorna drömmar och visioner, ett naivt sätt att se på världen och en innerlig önskan om att allt skulle bli bra. Men någonstans, någongång på vägen mot vuxenvärlden, släckte någonannan den livsglöden, den passionen och de finaste drömmarna..

Människor som inte tillåts att drömmar, som inte sporras till att "go for it" de är de människorna som är farliga, de är de människorna som anpassas och ställer sig i leden och håller sig till tristessen, de är de människorna som fortsätter att träta över småsaker. De människorna inser aldrig det fina med livet, för de är för upptagna med att släcka andras livsglöd!

Först och främst skulle jag vilja tacka min handdammsugare för att den har stått  ut med mej och alltid varit tillgänglig vid olyckor, jag hoppas du alltid kommer finnas vid min sida! Sen ska jag inte glömma dom små cocktail tomaterna som är naggande goda att ha i mat eller bara äta som tilltugg, må ni aldrig sluta att växa och frodas! Plattången ska ha mitt varmaste tack, även om vi ibland vill olika saker så blir resultatet alltid detsamma, tack för att du värmer mej!

Fast om jag ska vara ärlig, är jag tacksam för allt som finns i mitt liv och GLAD framför allt ATT de finns i mitt liv, jag hoppas att de alltid kommer vara bra saker i mitt liv också!

....Och så klart, Att de människorna som finns i mitt liv, att ni fortsätter finnas och vara dem ni är, Helt och fullt! Jag älskar och är tacksam för att ni står ut med mej, for the good times and the bad times!

Hejdå! älskade vänner och ni andra!