=(

jag har fallit för dej, kan du förstå de?!

de gör ont i mej att du inte kan de.....



jävla skit, varför lyckas jag aldrig? jag är fulast...

Utkast: You stopped ...

"You stopped and smiled at me
And asked me if I cared to dance
I fell into your open arms
And I didn't stand a chance.."



"I carry you inside, Like a flame that will not die.."
Lars                                                                               

Nu är de dags..

Att erkänna att jag har fortfarande jätte ont i ryggen, vissa rörelser kan jag ju bara glömma att jag ens kunde göra nångång. Men envis som en jävla åsna som jag är, så står jag ut..

Så nu måste jag ta tag i de, pallar inte att både ha ont och va sjukt lik svullo, så jag ska tvinga med jenni och simma, för de är ju de enda jag tydligen får göra, eller nej vänta vad var de han sa..

just ja, jag ska tydligen skaffa mej en flytväst och hoppa ner där de är som djupast och där ska jag "stå" raklång och trampa vatten i cirka 45, jag bara undrar hur jag kommer undan med det, utan att bli utpekad och utskrattad..
nej jag ska bryta mot reglerna och simma istället..


Nu ska jag vänta på jenni så jag kan inviga henne i min hemska plan ;)


Jag behöver en pusher..

Till Eftertanke

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.


För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.


Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och
egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.


Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.





jag vill vara vacker..

Jag skulle vilja känna mej vacker, som en miljon kronor.
Att jag var värd att vara vacker, känna att de spelar ingen roll vad jag än sätter på mej eller tar för mej är jag redan en diamant, vacker och strålande.
Men istället känner jag mej tråkig och ouppskattad, som att jag försöker men de når inte fram.
Som att jag vaknar varje morgon och "vinkar åt en blind och skriker åt en döv"
ingen reaktion.
Jobba med dej själv, hitta din själv känsla, FUCKING JÄVLA SKITSNACK!!
det ska vara, lär dej älska den du är, de blir fan inte bättre, är du inte född med "the looks" finns de ingen chans i världen att du kommer få de.


Men jag vill bara få känna mej Älskad, omtyckt och uppskattad för den jag är, för den kraften och energin jag lägger ner på att försöka vara vacker!


offerkoftan

pju, jag har tagit på mej offerkoftan idag..
det var iaf skönt att säga de, jag sitter i soffan med offerkoftan på och jag har nog även tagit på mej förlorar hatten till de..
kanske tillochmed dragit på mej trasiga skor för att matcha hela outfiten..

de känns som en riktig pissdag idag, saknar allt och alla, å tänker på lars.. jag fattar inte varför jag inte kan sluta tänka på honom, de va ju så sjukt längesen allt de där hände..
jag hoppas bara han har de bra!

Men vafan har jag för de, de är inte precis som att han sitter å önskar att jag har de bra, vet han ens att jag finns, kommer han ens ihåg ATT jag fanns, kuk!

måste försöka ta av mej koftan snart, jag blir knäpp.. den får mej att ta mycket konstiga beslut och jag blir sjukt krävande..


Jag SKA ta av mej den nu, eller snart, om en liten stund, snyta mej lite i ärmen först..

Puss!!

RSS 2.0