Bittrabritta

iblnad får jag för mej att skriva en bok, en bok om vägen till vansinne, mitt vansinne! hur jag själv, helt jävla ensam, styr framåt i full fart rätt in i väggen utan någon som helst kontroll.. En bok om min väg till vansinne, men å andra sidan, ibland vill jag skriva en bok om hur korkade en del människor är, och andra dagar kan jag tänka mej att skriva en bok för att få andra människor att öppna ögonen men sen har jag mina dagar då jag inte alls vill skriva nån bok utan mest sitter med prestationsångest över att jag ens tänker tanken på att jag vill skriva en bok, så den riktigt frågan kanske är, VAFAN SKA JAG SKRIVA EN BOK FÖR?!

de är min prestationsångest som är boven i de hela, fyfan vad de är jobbigt att hela tiden vilja prestera till de yttsta man har om möjligt 100% till på de och när man gjort de, så känns det iaf inte som att de duger, det man presterat, eller det jag presterat..
Är de här med prestationsångest bara en fas i livet eller ska man hålla på så här tills man dör?
för är fallet så att jag ska prestera mer än jag klarar varje dag, och om jag inte gör de så kommer jag må dåligt över att jag inte har åtta armar och styrkan som en oxe, för ligger det till så, då har jag "sprungit in i väggen och ramlat itu innan jag fattat vad som hänt och vilka broar jag bränt"

neru, jag vet inte alls, kom ett litet anfall av prestationsångest här, försöker få till ett bra slut, men jag ska nog bara sluta såhär, annars äter jag upp mej själv inifrån och ut..

jag får passa och fortsätta diskutera den här frågan med mej själv en annan dag..

Hejdå, Älskade vänner och ni andra..