Bittrabritta

jag har ingenting att säga mer, jag orkar inte
men framför allt, jag vill inte!
har ingen lust att göra nånting längre, förresten varför skulle jag ha ork till de? vet inte vad jag skulle kunna motivera mej med, jag har svårt att påstå att jag ser fram emot nånting, ingenting ska bli speciellt roligt..
jag är innerligt trött på att inbilla mej själv att livet är okej, jag är trött på att låssas varje gång, jag är trött på att vara glad när det inom mej känns som att allting kommer rasa.
De brukar säga att de är Jag mot världen, att det är jag som kan styra, men jag håller inte med, i mitt fall känns det som att de är världen mot mej.. eller nån över makt som vigt sin evighet till att göra livet surt för mej och många med mej. vissar har det bra andra har det bättre och den tredje parten, inklusive mej då, har det så genom lusat att inte ens hälften skulle göra en dålig bok..

Jag är bara less, jag mår dåligt, helst av allt vill jag att nån ska släcka min sol och göra slut på skiten innan jag gör det själv..

ibland undrar jag om jag skulle behöva knyta en snara runt halsen å dra runt på den för att nån ska se mej, för de räcker tydligen inte att säga att man mår dåligt för då blir jag inte tagen på allvar, utan ska tänka på de som har de värre än mej.
Och det är mycket möjligt att måååånga måååånga fler har det jävligt mycket värre än mej, eller förresten det är väldigt många fler som har de värre än mej.
Men vad hjälper de mej att veta det när jag bara drar runt på min egen snara och letar efter en plats att fästa den på..

Jag är så trött på att vara osynlig, på att vara ensam men framförallt är jag trött på att inte trivas..

Hejdå!